‘God natt älskling’: Robin Williams sista ord till frun innan han gick bort

Dec 28, 2019

Glädjetårarna byttes mot tårar av sorg när en av Amerikas mest älskade komiker tragiskt nog gick bort. När Robin Williams begick självmord 2014 antog många människor, inkluderat hans fru, att depression låg bakom. Sedan dess har vi fått reda på att det var mer än så som låg bakom händelsen.

Susan Schneider Williams gjorde först ett uttalande att hon hoppades att fokus skulle ligga på hans livsverk och roliga stunder i efterdyningarna av hans död. Idag har fokus dock flyttats till orsaken bakom bortgången.

Det skulle dröja tills 2015 innan Susan öppnade upp i en första intervju. I intervjun med ABC berättade hon i känslosamma drag vad som hänt Robin Williams och hur hennes sista stunder med maken var.

Det visar sig att det inte var en vanlig depression som låg bakom. Ingen, och inte minst Williams själv, visste namnet på den neurologiska företeelse som förändrade hans hjärna.

2016 skrev Susan ett speciellt inlägg som hon kallade The Terrorist Inside My Husband’s Brain. Hon hoppades att detta skulle göra skillnad bland människor med hjärnsjukdomar. Det har nu gått fem år efter att Williams gick bort, och Susan har lyckats ge en bredare bild av vad hennes man gick igenom och hur hans sista tid i livet var.

Williams hade dragits med en hel del symptom innan sin bortgång. Symtom som problem med att gå på toa, stress, magsår, magont, sömnsvårigheter och en skakning på sin vänstra hand är några av exemplen på vad han fick gå igenom. Detta i kombination med ångest och synvillor fick honom ibland att undra om han hade hypokondri.

Detta följdes upp med provtagning efter provtagning, psykoterapi och medicinering enligt Susans artikel i Neurology.

Undre inspelningar av Night at the Museum 3, var det svårt för Williams att komma ihåg sina repliker och han kunde inte längre kontrollera sin ångest. Susan beskrev hur Williams inte ens kunde lyssna på henne, vilket var första gången detta hände under deras äktenskap. De två hade dittills delat ett äktenskap som hon beskriver som “den bästa kärlek man kan tänka sig.”

Hon sa att Williams ville få sin hjärna “omstartad.” Han var medveten om att han började förlora sig själv. Han kände av det men var oförmögen att stoppa det.

Doktorerna gjorde alla möjliga tester, men de kom alla tillbaka utan resultat. Hans kortisolnivåer var det enda som stod ut från det normala. Ungefär tre månader innan hans död fick Williams diagnosen Parkinsons sjukdom. Som Susan senare skulle inse var denna diagnos bara toppen av isberget som det står att läsa i hennes egen artikel.

Över de kommande månaderna påbörjade Robin sin behandling mot Parkinsons, ledd av specialister inom ämnet. Det gick dock inte att förutse symptomen.

Susan beskrev berg - och- dalbanan med Williams som att han gick från att vara sitt vanliga, glada jag till stark förvirring. Hans förmåga att tänka rationellt gick sakta utför. Han var trött, och bara han och hans fru kände det som att de höll på att drunkna i symptom.

Helgen innan Williams dog var Susan dock hoppfull. De hade fått njuta av en lördag där de gjort alla sina favoritsaker. Söndagskvällen avslutades med ett utbyte av “Godnatt min älskling” innan de gick och la sig. Susan hade aldrig kunnat föreställa sig att detta skulle vara hans sista år som det står i hennes artikel.

Det skulle ta tre månader innan Molly fick tillbaka obduktionsrapporten. Williams hade haft alla 40 symptomen från Lewy Body Dementia (LBD.) Sjukdomen är den mest vanliga efter Alzheimers. Williams grad av LBD identifierades som den värsta graden som setts.

Samtidigt som Susan inser att Williams läkare kommit nära en LBD-diagnos, undrar hon dock hur stor skillnad det egentligen hade gjort för Williams. Det hade trots allt inte gått att bota och han hade bara tre månader kvar att leva. Kanske hade det bara dragit ut på han lidande?

Susan är nu fokuserad på att lära sig allt hon kan om LBD. Det är en resa som tagit henne från att vara änka till taleskvinna för Board of Directors for the American Brain Foundation. Hon hoppas att något gott ska komma från att hon delar med sig av deras tuffa resa.

Har du hört talas om LBD eller känner du någon som har en liknande sjukdom? Dela med dig av dina tankar och skicka vidare artikeln för att öka kunskapen kring sjukdomen.